SMART SMÅLÄNDSK DESIGN

Påstå inte att Apollo i Värnamo bara klistrade sina egna dekaler på Crescentmopeder. Det vore att förenkla sanningen. Apollo var ett stolt företag med kreativitet och ambitioner. Samtidigt var det nödvändigt att på kort tid hitta kostnadseffektiva sätt att bredda modellprogrammet när det i mitten av 1950—talet stod klart att motoriserade cyklar inte längre gick att sälja. Motorette försökte hänga med i ständigt nya versioner, men cykelgenerna gick snart inte att blunda för. Det gällde att vara smart. I ett samarbete med Nymanbolagen i Uppsala föddes ett antal illustra modeller som marknadsfördes med rymdfärder och framtidstro. Ramarna anpassades till Zündappmotorer med en del svårsmälta plåtkåpor som följd, något högst lättförlåtet när det kom till den utsökta färgsättningen. I reklamen framhölls att det var franska modefärger, som Champagne (djärv och aktuell) samt Grafit (moderat och oöm). Grundtema var ofta den vackert körsbärsröda kulören. Apollos chef Walentin Heurlin hade en stark känsla för estetikens betydelse och man förstod till skillnad från Nymans vikten av slagkraftiga modellnamn, som Apell, Riviera, Sierra, Fanfar, Bell Rock, Pacific och Rocket Record.

Från 1956 hade Nymanbolagen aktiemajoriten i M. Berlin och Co och runt 1960 var de båda sortiment. Det satte satte smålänningarna på ännu större prov. Crescent hade tack vare formgivaren Björn Karlström ett modellprogram i full blom, hur skulle man klara av att apollofiera så pass utstuderade former? Med Viss möda hade man tidigare satt egen fason på Crescent 2000 och skapat Z21 Monte Carlo — utan modelens kännetecken nummer ett, strålkastarens placering i tanken. Nu skulle man ta sig an Karlströms ”Raketen”. Heurlin upprepade sitt recept med en sällsynt skicklig hantering av färgkombinationer, något som fick Apollomopederna att utmärka sig mot konkurrenterna. Och så gör de än idag.

READ  ömsom fyra,ömsom två